Igår när jag kollade i piffs telefon om den dagen william föddes och jag fick se det på film när han var bara några minuter gammal blev jag så rörd. Alltså det är en sådan känsla att föda barn. Jag var lugn som i stormen innan han kom ut ska ni veta, fokuserade bara för att få ut honom ur magen även fast sköterskorna var där med sina meningar och att "kristina, bebisen vill ut nu-du måste krysta", då vart jag förbannad och bara körde på, sen flög han ut. Åh, det var så mysigt att se honom nyfödd och dagarna därefter. Jag skrek inte ens, helt otroligt, kvinnan i rummet brevid hörde jag skrika som in i norden. =)