Idag tog jag ett farväl av min Farbror Gösta i Huddinge Kyrka. Kändes så konstigt till en början då jag inte hade träffat honom på länge och att det kändes så abrupt slut då vi fick veta om hans cancer. Jag fällde inga tårar förrens just vid när vi skulle gå och ta farväl vid kistan samt grät jag när jag närmade mig hans släkt och skulle krama om dem. R.I.P Gösta! Hasta la vista!